Linda och Klara

Att få sova eller inte få sova, DET är frågan!

Natten som gick fick jag det INTE... För mellan 3-6 tyckte visst Klara att det var dags att hålla sig och mig vaken. Ammade henne som vanligt vid tre och hon verkade som om hon hade somnat om, så jag skulle bara lägga över henne till spjälsängen... då bröt VAKENHETEN ut!
Lite skrik och gråt, fick henne lite lugn, försökte lägga henne igen, SKRIK! Hon lugnade ned sig efter en liten stund i famnen, men så fort jag försökte lägga ned henne blev hon helt galen. Ammade igen, utan sömnresultat. Wille testade att ta henne - fungerade inte, blev helt galet hysterisk. Ammade, Klara VÄGRAR att visa minsta tecken på att somna... Byter bröst, hon byter taktik och börjar nypas, klösas och bita. Jag får psykbryt och tar med Klara i vagnen och går ut i septembernatten.
Promenerar varv efter varv runt kvarteret, Klara ligger klarvaken! Håller på att svimma av hunger, trötthet och dessutom fryser jag, ger då upp och går in. Klara får ligga kvar i vagnen, jag lägger mig i sängen. Klara ligger och jollrar, skriker, skrattar, pillar och grejar i vagnen en ganska lång stund innan hon inser att det är TRÅKIGT. Plockar upp Klara och sätter mig i köket med henne i famnen där hon jollrar, skriker, skrattar, pillar och grejar medans jag sitter och stirrar ut genom fönstret. Tänker att jag ska få in henne i rätt gängor, det är mindre än en halvtimma kvar till 6, ska nog orka en stund till...
Köket blir efter en stund en tråkig plats tycker Klara, så vi sätter oss i vardagsrummet istället, nu är det bara 15 minuter kvar. Klara prasslar med sin prasselbok, jag stirrar på klockan. Konstigt nog går tiden fort och plötsligt har 15 minuter passerat och jag tar med Klara till sovrummet och ammar henne och hon (och jag) somnar!!! Jag vaknar en smula när Wille går hemifrån, men somnar snart om igen och vaknar först när Klara vaknar tjugo i nio.
Hoppas så på bättre sömn i natt....