Dopdag
Igår var då den stora dagen DOP! Jag har bakat och lagat mat hela veckan känns det som, en av tårtorna blev helt misslyckad så då var det bara till att baka en till! När väl gästerna smakat på min mat växte jag för alla tyckte det var jättegott. Då kunde jag slappna av en smula...
Självaste dopet gick supersnabbt, fast jag hann ändå med att fälla en tår, svårt det där med att läsa en vacker dikt för sitt älskade barn, titta på henne i famnen på gudmor Christine med Mini i magen. När sedan kantor och tillika min körledare, överraskar med att spela ett oooootroligt vackert stycke på orgeln (TACK MÄRTA!!!) jag då var det faktiskt ett under att jag lyckades stå kvar!!!
När dopet var över var Klara helt slut och somnade trots en kamp med ögonlocken! i pappa Willes famn. Vaknade sedan när vi skulle fota oss... och var sedan vaken under hela dopkaffet till min stora förvåning! Ordet slockna fick dock en ny innebörd för mig för när vi skulle åka från Stallet och vi satte Klara i babyskyddet, så hann jag knappt spänna fast henne innan hon, ja, slocknat!
Jag var också helt slut när vi äntligen kom hem till vårt bomnedslag till lägenhet och jag önskar att jag hade haft ro i kroppen till att sova en stund, men det blev till att plocka med Klaras doppresenter, ställa undan resterna och framförallt äta upp den lilla biten tårta som blev över. Den smakade mycket bra så här i hemmets lugna vrå ;)
Självaste dopet gick supersnabbt, fast jag hann ändå med att fälla en tår, svårt det där med att läsa en vacker dikt för sitt älskade barn, titta på henne i famnen på gudmor Christine med Mini i magen. När sedan kantor och tillika min körledare, överraskar med att spela ett oooootroligt vackert stycke på orgeln (TACK MÄRTA!!!) jag då var det faktiskt ett under att jag lyckades stå kvar!!!
När dopet var över var Klara helt slut och somnade trots en kamp med ögonlocken! i pappa Willes famn. Vaknade sedan när vi skulle fota oss... och var sedan vaken under hela dopkaffet till min stora förvåning! Ordet slockna fick dock en ny innebörd för mig för när vi skulle åka från Stallet och vi satte Klara i babyskyddet, så hann jag knappt spänna fast henne innan hon, ja, slocknat!
Jag var också helt slut när vi äntligen kom hem till vårt bomnedslag till lägenhet och jag önskar att jag hade haft ro i kroppen till att sova en stund, men det blev till att plocka med Klaras doppresenter, ställa undan resterna och framförallt äta upp den lilla biten tårta som blev över. Den smakade mycket bra så här i hemmets lugna vrå ;)
Kommentarer
Trackback
