Linda och Klara

Det som kändes jobbigt i morse, blev inte alls särskilt jobbigt. Snarare tvärt om, det blev enkelt. Att komma hem igen... Klara sken upp och rusade in till sina leksaker, röjde runt och testade allt hon kom åt. Öppnade lådor. Bar runt på saker. Jag kände att jag kunde landa i sorgen, den är inte längre förlamande, utan snarare förlösande skulle  jag säga. Den är tung och ligger som ett skimmer, men den känns lättare att bära här hemma. Nu känns det lättare att ta steget till minnena...