Det blir aldrig som man tänkt sig

Skulle skriva lite om min dag, min första dag utan mamma. Men nu ligger Klara och gråter så jag har inte hjärta att göra det.



Så jag gör det nu på morgonen istället när Klara äter frukost med pappa.

Gårdagen var trots allt en bra dag. Min första dag utan mamma. Vi vaknade strax efter 6. Steg upp, jag sorterade tvätt och gick ned i tvättstugan och körde två maskiner, mer än så orkade jag inte. När tvättandet var klart tog jag och Klara en promenad i solskenet (jasså, var det sol?) hem till Christine, Jon och Teo. Där fick jag lite kaffe och massor med kärlek! Ibland är det bästa att bara få vara. (Klara tackar återigen för presenterna, hon läste högt ur boken för pappa, hon höll den visserligen upp och ned men ändå!)
Sedan tog vi oss till fridhemsplan och åt lunch med Wille nere vid kanalen. Matade änder med lök!
Efter lunchen hoppade vi på bussen för att åka till söder, för att hämta ut bilderna som blivit färdiga. De blev jättebra... Jag trodde jag skulle börja gråta när "studiomannen" plockade fram bilderna, men de var så fina så jag kom liksom av mig. Men sen, när jag kom ut, då kom de istället!
Buss hem igen, Klara sov gott i vagnen, promenad från KS. Lägga alla traderasålda grejjor på lådan. Fixa middag. Äta. Titta på Klara som kladdade glatt med köttfärssås och vattenmelon! Bada Klara. Natta Klara. Titta på TV.
Så var den dagen slut.
Och jag upptäckte att om man blir lite arg på nån småsak (nu minns jag faktiskt inte vad) precis innan sänggåendet, då kan jag somna utan tårar, eller så var det bara en engångsföreteelse.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0